söndag 25 december 2011

Idun

Jag måste bara berätta om min tacka Idun av rasen vit lantrasrya.
Jag köpte henne för snart 2 år sen och när hon lammade första gången hos mig
så var hennes instinkt att vara mer rädd för mig än att vakta sina små lamm.
Hon var ganska knäpp tyckte jag och hamnade snabbt på listan - ta bort till hösten!
Jag tyckte det var så synd för hon har dom finaste gula ögonen i hela flocken!
Men så gick sommaren och hösten och hon började titta mer och mer på mig med sina underbart
gula ögon så när vi skulle köra dom på slakt så fick hon vända på rampen upp till vagnen.
Jag sa till min sambo - nej jag kan inte skicka henne!
Under året som gått hart hon blivit tamare men inte så mycket förrän tills för några veckor sen.
Hon kommer fram till mig när jag sitter ner och sen ska jag klappa och mysa med henne
hur mycket som helst. Häromkvällen stod hon vid mig i minst 10 min och skulle bli klappad.
Det är så underbart att känna att dom kan bli så tama fast dom varit så rädda.
Hjärtat blir så varmt!

2 kommentarer:

Ulrika sa...

Detta är det underbara med djur dom lever i nuet! Har haft en get som var så rädd när hon kom så hon rent bokstavligt sprang på väggarna. Men efter några/många timmar tillsammans blev det min bästa vän och hon var lös på gården jämt och var bara helt underbar! Älskade getingen väldigt mycket! Kram till er i långå.

Hamrånge slöjdare sa...

Trevligt med djur som blir tama!
Jag har bara haft hund och katt och dom är ju tama från början!!