onsdag 26 juni 2013

WIP - WORK IN PROGRESS

Om någon hade sagt till mig för 3 månader sen att jag skulle få koft- och tröj-feber 
inom stickning så hade jag sagt: det tror jag inte !
MEN nu har jag verkligen drabbats av "febern" och det är så herrejösses ROLIGT!!!

Denna tröja är det 3:e gången jag börjar på i olika modeller men nu har 
jag hittat rätt modell och det känns så bra till skillnad från föregående modeller.
Jag stickar i Bindestuens egna garn som jag köpte på Ullfestivalen i Saltum för 3 år sen.
  De flammiga ränderna är Manos Silk Blend som jag stickar in för att "lätta"
upp tröjan så den inte blir så "tung" i färgerna.
Jag började sticka 1:a maj på denna kofta och stickade 1 färg om dagen så man hinner
ju ganska långt på en månad fast jag inte trodde det.

 Min randiga ullkofta fick stå tillbaka när garnet till denna tunika kom.
Jag har kommit till ärmhålen så den blir nog klar tills jag ska åka hem till 
mamsen och systeryster och hälsa på.
Istället för rätstickning upptill så stickar jag mosstickning för jag 
tycker det bli så himla fint med moststickning.

 Denna kofta heter Vitamin D är bara så vacker så jag var "bara" tvungen att köpa 
mönstret och börja sticka på den, från min garnstash så klart. 
Stickar i ett utgånget garn från Drops som heter Silke-tweed och det är så underbart.
Min kofta kommer att bli randig i vinröd, beige och naturvit 
för det är dom färgerna jag har och tillsammans räcker dom till koftan.

En kompis yngsta dotter fyller 2 år och då kände jag att jag ville sticka 
denna lilla sötnos till henne för som lillasyster får man alltid ärva.

 När jag såg denna bild på Ravelry så vart jag KÄR. Köpte mönstret eller tidningen 
var det rättare sagt. Jag har börjat sticka på en till min son i finullsgarn från Kristians.
I höst ska jag sticka en till mig själv i orginalgarnet som är
 en blandning av lin, ull och alpacka.
Den stickas i ett stycke från framstycke till bakstyke och ärmarna 
plockas upp på sidorna, hmmm hur verkade den beskrivningen. 
Titta på länken så förstår ni vad jag menar.

Inga kommentarer: